Njutning eller ej
Fick för ett tag sen ett kärleksfullt menat råd från en vän: "Se nu till att njuta av graviditeten också!". Detta råd har verkligen gjort mig förbryllad och jag har vridit och vänt på det i all oändlighet och nu känner jag att sista steget är att skriva om det. Njuta av graviditeten, kan man det?
Första trimestern: Inte så mysig. Gick mest runt och kände obehag, men i och för sig glädje över att vara gravid. Men var det mysigt? Njöt jag? Nja, jag njöt nog ungefär lika mycket som efter en redig paltmiddag, dvs. glad över en god måltid, men uppblåst utan dess like och med mat upp i halsen.
Andra trimestern: Mådde bättre, förutom några muskulära bekymmer. Magen började se mer gravid ut och det var rätt skönt att gå från "lite tjock" till "lite gravid". Ultraljudet var häftigt, det var ju faktiskt nåt därinne! Och ja, jag kan väl gå så långt och erkänna att just där på SÖS så njöt vi nog lite, till och med när vi gick därifrån med bilder på lillens snopp. Men i övrigt?
"NJUTA: njutande; ofta konkretare: känsla av lust l. välbehag" (SAOB)
Kände jag välbehag under andra trimestern? Njae, det var en ganska lång period och inte så mycket hände. Förvisso rätt häftigt när knodden började sparka och blev mer påtaglig, men nej, jag kan nog inte säga att jag njöt. Det var ju fortfarande nån som sparkade på mig inifrån!
Tredje trimestern: Det gör mer och mer ont. Han sparkar hårdare och hårdare och gärna på organ. Livmodern har växt med 300% och trycker just nu på urinblåsan så det känns som om jag har urinvägsinfektion heeela tiden. Jag kan inte vända mig i sängen hur som helst och att ta sig upp är en väldigt omständig process. Njuter jag. Nej. Nu är jag snart rätt less uppriktigt sagt.
Men avsaknaden av njutning kanske beror på vem jag är. Kanske är jag lite för pragmatisk helt enkelt? Ser graviditeten mer som ett medel mot njutning, dvs resultatet i form av en bebis, istället för att vara ett mål i sig. Att vara gravid är inget tillstånd jag skulle vilja vara i jämt. Det är inte bekvämt. Sorry to say. Och detta trots att jag haft en väldigt lindrig graviditet.
Men alla är vi olika och det är ju fantastiskt för dem som finner den där njutningen i att vara gravid. Det är bara att konstatera - jag är inget surrogatmammamaterial.
I denna kropp bakas endast mina egna bullar, för att avnjutas när de kommer ut!
Första trimestern: Inte så mysig. Gick mest runt och kände obehag, men i och för sig glädje över att vara gravid. Men var det mysigt? Njöt jag? Nja, jag njöt nog ungefär lika mycket som efter en redig paltmiddag, dvs. glad över en god måltid, men uppblåst utan dess like och med mat upp i halsen.
Andra trimestern: Mådde bättre, förutom några muskulära bekymmer. Magen började se mer gravid ut och det var rätt skönt att gå från "lite tjock" till "lite gravid". Ultraljudet var häftigt, det var ju faktiskt nåt därinne! Och ja, jag kan väl gå så långt och erkänna att just där på SÖS så njöt vi nog lite, till och med när vi gick därifrån med bilder på lillens snopp. Men i övrigt?
"NJUTA: njutande; ofta konkretare: känsla av lust l. välbehag" (SAOB)
Kände jag välbehag under andra trimestern? Njae, det var en ganska lång period och inte så mycket hände. Förvisso rätt häftigt när knodden började sparka och blev mer påtaglig, men nej, jag kan nog inte säga att jag njöt. Det var ju fortfarande nån som sparkade på mig inifrån!
Tredje trimestern: Det gör mer och mer ont. Han sparkar hårdare och hårdare och gärna på organ. Livmodern har växt med 300% och trycker just nu på urinblåsan så det känns som om jag har urinvägsinfektion heeela tiden. Jag kan inte vända mig i sängen hur som helst och att ta sig upp är en väldigt omständig process. Njuter jag. Nej. Nu är jag snart rätt less uppriktigt sagt.
Men avsaknaden av njutning kanske beror på vem jag är. Kanske är jag lite för pragmatisk helt enkelt? Ser graviditeten mer som ett medel mot njutning, dvs resultatet i form av en bebis, istället för att vara ett mål i sig. Att vara gravid är inget tillstånd jag skulle vilja vara i jämt. Det är inte bekvämt. Sorry to say. Och detta trots att jag haft en väldigt lindrig graviditet.
Men alla är vi olika och det är ju fantastiskt för dem som finner den där njutningen i att vara gravid. Det är bara att konstatera - jag är inget surrogatmammamaterial.
I denna kropp bakas endast mina egna bullar, för att avnjutas när de kommer ut!
Kommentarer
Trackback
