litegravid...

Vi flyttade vårt bohag en onsdag för två veckor sen. Morgonen därpå gav jag mig av till Skåne för jobb och spenderade 6 dagar med att fara och flänga runt på sydostkusten. Utsatte mig för hundallergin tre av de dygnen. Kom hem på onsdagen med ett försenat SJ-tåg och var ett fullkomligt vrak. Mot all förmodan kunde barnmorskan dagen efter konstatera att jag och lillknodden var i bra form.

Men det har tagit extra lång tid att återhämta mig från denna lilla tripp. Vet inte hur mycket som beror på att jag är gravid eller att jag bodde i lådor och inte hade hunnit landa i det nya boendet. Eller allt farande och flängande. Förmodligen en kombination av allt.

Nu, en vecka senare börjar jag känna mig mer normal. Har landat, men det har varit guppigt.

Så veckans gravidinsikt: Man landar hårdare när man är gravid. Kan det bero på att jag är 8kg tyngre än normalt?!

Mmm, idag gäller det. Rött eller blått. Kvinnlig stadsminister eller manlig. Ett styre för alla eller ett styre för dem som redan har det bra. Ett steg mot bättre välfärd eller två steg tillbaka.

Jag är nervös.

Undrar om lillknodden känner det? Jag kommer nog inte palla kolla på nån valvaka idag. Tyvärr pekar ju allt på ett resultat jag inte kommer tycka om. Inte för att det drabbar mig personligen nämnvärt just nu. Barnfamiljer och småföretagare verkar ju vara två av de grupper som får det ok i vilket fall. Men om man ser det ur ett större perspektiv, ur ett medmänskligt perspektiv, ur ett framtida perspektiv. Då ryser jag vid tanken på en förlust för de rödgröna. Men åh vad jag hoppas! Hoppas på att folk tänker större än sig själva. Tänker på samhället, mänskligheten, miljön och vår gemensamma framtid.

Jag hoppas och är nervös.

Nervös för oss.

Ja ni, så här ligger det till. Jag är rätt liten, men rätt så stark. Bastant har min familj tyckt om att kalla mig, fast med glimten i ögat. Jag kan med lätthet sova på ett hårt golv och vakna utvilad (sov rätt ok till och med på kinesiska muren med bara ett sidenlakan som underlag...). Vad jag vill få fram är att jag inte är nån skör sak som ofta har problem med kroppen.

Så att vara gravid har nu på sista tiden medfört nya smärtsamma upplevelser. Usch vad drygt det kan vara! Bara att ta sig upp från sängen är ju ett meck (men det blir ett annat blogginlägg). Kroppen påverkas verkligen på sätt man inte förstår förrän man upplevt det. Och nu senaste veckorna har jag testat på att flytta i detta tillstånd. Höll mig faktiskt rätt så bra från att bära saker. Men så sitter man tex på huk och skurar ett skåp istället och försöker efter tio minuter att resa på sig.. Nej se det gick inte! Inte utan visst besvär iaf. Och lite smärta till på det.

Jag har illustrerat uppdraget "gravidflytt" i bilden nedan. Och resultatet gäller alltså vare sig man bär lådor eller enbart flyttstädar:



Fast ibuprofen får man ju tyvärr inte ta, men ja you get the picture.. :)

Vissa människor vill gärna peka ut det uppenbara då och då. En sån föga intelligent kommentar jag brukar råka ut för är: "Hur kort är du egentligen?". Nu när jag blivit lite mer gravid har jag börjat råka ut för "Oj vad stor du är!". No shit Sherlock! Så här kommer nu ett tips till er som råkar stöta ihop med nån som är gravid. Byt ut ordet stor mot fin.

Det är faktiskt inte så kul att ständigt höra hur stor man är. Framförallt inte när man har tre månader kvar, vilket innebär att man kommer att bli ännu större. Och extra svårt att hantera är det när man är i en känslig period. Dessa kommer säkerligen olika för alla, så för allas bästa är det nog bäst att aldrig peka ut hur stor någon är under en graviditet. Om de nu inte uttryckligen sagt att de uppskattar det. Men att höra att man har en fin mage, det kan väl aldrig gå fel?!

Summa summarum: Fin, inte stor.

Sitter och funderar på det här med höstjacka. Det börjar ju bli lite kallt och jag har växt ur mina jackor. Har varit och kollat efter nåt billigt på HM, nåt sånt lagom stort tält så att jag ändå kan använda den efter graviditeten också, men alla höstjackor är slut. Det finns tydligen gravidjackor att köpa, men vem vill lägga en förmögenhet på en jacka som man kan använda i tre månader? Nästa gång det är dags att gräva fram den är den ju förmodligen omodern värre.

Och så en fundering till. Hur stor jacka ska jag köpa egentligen? Har ju ingen aning om hur stor jag kommer bli. Kanske bättre att sticka en "magstrumpa" och använda mina vanliga jackor. Nån med koll som har ett bra tips?

En annan lustig grej jag ramlade över när jag googlade runt är dessa Belly Ups. Borde ju funka med såna där mini-hängslen man brukar ha till barn för att koppla ihop vantar med overall.. lol!

Idag gjorde jag nåt nytt. Jag tackade ja till en man som erbjöd mig sin plats på t-banan. Jag har fått såna erbjudanden allt mer den senaste månaden, men idag var alltså första gången jag tackade och tog emot. Det var svårt. Men rätt skönt.

Ler.

Så här på söndagkväll sitter jag på soffan och glor på en idiotisk film - Dumpad. Är hemma själv och vågar inte se nån av de andra crime-filmerna som invaderat de andra kanalerna kvällen till ära. Annars brukar jag föredra sånt, men vi bor i ett litet litet hus långt ut på landet utan gatubelysning, så ja ni förstår..

Denna vecka har jag lärt mig att man känner sig extra mycket gravid om man:

är stressad över att starta ett nytt projekt (jobb)

ska flytta och bor i en enda röra

är lite stressad över att kanske vara ute på liiite djupt vatten gällande ett annat projekt

får reda på att man är över medel gällande storleken på magen och kommer bli enormous

drar på sig en förkylning

Så hur löser man detta? Jo, man gör en tidsplan för jobbet, packar och städar lite allt eftersom, ringer en vän som försäkrar en om att vattnet är rätt grunt, gläds åt att man iaf ligger under medel gällande viktuppgång och slutligen driver ut den hemska förkylningen med MYCKET vitlök. Har kört på vitlökste och ingefärste sen i fredags och ikväll har jag dragit i med storsläggan: pasta med hemmagjord pesto till middag (med så mycket vitlök att jag började svettas under ögonen) och ostkex med hemmagjord vitlöksost (ja Mycket vitlök) och vindruvor till kvällsfika. Och så en kopp grönt te med kardemumma. Mumma!
Och slutligen. Köpte denna lila skrivbok i helgen som ska bli min följeslagare och hjälpa mig hålla koll på livet framöver. Welcome to my life!

Var hos barnmorskan igår, ja hon den moderliga lite daltande men väldigt trevliga och goa. Hon kunde konstatera att jag är vid god vigör. Lågt blodtryck, bra järnvärden, bara dryga 6kg viktökning (allt på magen dvs), inga baskelusker eller socker i urinet och bra hjärtrytm på den lille mannen. Men. Ja nej, hon uttryckte det väl egenligen inte som ett "men", fast jag tolkade det så. Hon såg på mig med sina medkännande ögon och berättade att jag ligger något över den övre graviditetskurvan, eller vad det nu kallas (se bilden nedan, det är dock inte min kurva.) Jag har alltså en något större mage än genomsnittet. Och det är väl iof inte så konstigt med tanke på att jag är rätt kort, så vart ska ungen lägga sig om inte utanpå allt annat som ska rymmas i magen. Och jo, detta är helt individuellt och man har olika tillväxtfaser etc, men det störde mig lite. Jag kommer ju bli enorm! Lilla jag...

BM frågade om jag eller E (mannen) var stora när vi föddes, vilket framkallade en bild av att jag ska föda ut en melon eller hörnsoffa (paniiik!). Men har nu fått bekräftat att vi båda var rätt normalstora, typ 3500g, tack och lov! Så det är väl bara att inse, jag är kort och kommer bli inte så lite gravid utan väldigt MYCKET gravid.