Ett första inlägg om ansvar
Att bli mamma är verkligen att kastas in i föräldraskapet. Och det på ett annat sätt än pappan. Helt plötsligt måste man ge upp sina vanliga rutiner och förehavanden och istället ansvara för ett annat litet liv på heltid. 24/7 för det mesta. Åtminstone i mitt fall.
Och förra veckan slog det mig att jag behöver en paus från ansvaret ibland. E är ju iväg på dagarna och pluggar eller musicerar och sånt, men jag har med mig vår lille kille var jag än går (för det mesta) och därmed ansvaret. När både jag och E är hemma delar vi på ansvaret såklart. Men vad jag vill visa är att jag sällan är helt ansvarsfri. Och det behöver man faktiskt få vara ibland, oavsett om det blir genom att man går hemifrån en stund eller stänger in sig i ett rum och pluggar in lurarna.
Idag tog jag äntligen en sån stund och gick iväg och tränade för första gången sen förlossningen. Och AH så härligt det var!! Jag smygstartade bara (är ju trots allt bara 7,5 veckor sen som jag snittades) och gick i 30 min på bandet, men det var så underbart att få småsvettas att jag kände för att dansa. I hissen upp till lägenheten blev jag faktiskt tvungen att shejka loss lite och upptäckte att hissen rör sig rätt obehagligt om man gör det...
En annan skön upptäckt som inte alls hör till detta var att jag nästan är nere i min ursprungsvikt! Måste bara få ihop de där magmusklerna så jag har nåt som håller inälvorna på plats :)
Och förra veckan slog det mig att jag behöver en paus från ansvaret ibland. E är ju iväg på dagarna och pluggar eller musicerar och sånt, men jag har med mig vår lille kille var jag än går (för det mesta) och därmed ansvaret. När både jag och E är hemma delar vi på ansvaret såklart. Men vad jag vill visa är att jag sällan är helt ansvarsfri. Och det behöver man faktiskt få vara ibland, oavsett om det blir genom att man går hemifrån en stund eller stänger in sig i ett rum och pluggar in lurarna.
Idag tog jag äntligen en sån stund och gick iväg och tränade för första gången sen förlossningen. Och AH så härligt det var!! Jag smygstartade bara (är ju trots allt bara 7,5 veckor sen som jag snittades) och gick i 30 min på bandet, men det var så underbart att få småsvettas att jag kände för att dansa. I hissen upp till lägenheten blev jag faktiskt tvungen att shejka loss lite och upptäckte att hissen rör sig rätt obehagligt om man gör det...
En annan skön upptäckt som inte alls hör till detta var att jag nästan är nere i min ursprungsvikt! Måste bara få ihop de där magmusklerna så jag har nåt som håller inälvorna på plats :)
Kommentarer
Trackback
