litegravid...

Satt nu på lunchen och bläddrade igenom nyaste numret av tidningen Shortcut och ramlade över en artikel om att arbetsgivare bör börja se föräldraskap som den bästa managementkurs en medarbetare kan genomgå, se artikeln nedan. En förälder lär sig:

Organisera

Flexibilitet

Effektivitet

Kreativitet

Konflikthantering

Prioritera

Hantera stress

Medkänsla

Tålamod

Artikeln tar upp en massa bra tips på hur man som arbetsgivare kan och bör hantera föräldraskap bland sina anställda. Dessa klokheter kommer från företagscoachen Tiina Bruno som myntat begreppet "föräldrasmart". Kolla in hennes företag på föräldrasmart.nu.

Klockan är nästan halvåtta en lördagmorgon. Vaknade för en dryg halvtimme sen och har sen dess legat och tänkt på min tunga.

För nån vecka sen började den nämligen se lite lustig ut, områden med vita cirkelformade fläckar. Sen så blev smakkörtlarna lite uppförstorade och de där fläckarna blev mer markanta. Ringde Vårdguiden som skickade mig vidare till förlossningen på SÖS. Och det kan man ju undra över bara det.. men men, så måste det tydligen gå till när man kommit in i nån viss vecka. På SÖS sa de iaf att jag kunde ta lite antihistamin, för sköterskan tunga brukade tydligen se ut på detta sätt när hon var allergisk. Sagt och gjort, jag tog mig en Cetirizin och gick och lade mig. Dagen efter såg det bättre ut, men var inte borta. Tog en till samma kväll och morgonen därefter såg det ännu bättre ut. Men så tänkte jag att det kanske ändå vore bra att få veta vad det var jag haft/hade. Gick till vårdcentralen där läkaren sa att "Det där är inget allergisk, då sväller tungan upp!" och så tog han en svampodling (låter så äckligt...) och sa att vi får svar om två veckor. TVÅ VECKOR?! Och så sa han åt mig att inte ta några onödiga mediciner. Innan diagnos ville han inte göra nåt annat med tanke på att jag är gravid. Heder åt honom, men what about my tongue?!

Jag litade på läkaren och tog inget antihistamin den dagen. Vaknade dagen efter med mer utslag på tungan igen. Suck! Och jag ids verkligen inte gå tillbaka och punga ut pengar bara för att visa att han hade fel. Så nu har jag googlat och Cetirizin verkar okej att ta när man är gravid. Så nu knaprar jag antihistamin igen och hoppas det går över. För det gör faktiskt lite ont, som blåsor ungefär. Och jag kollar då och då att lillkorven lever. Han gillar inte riktigt när jag tumlar runt på ryggen, men sorry kiddo, det är för vår skull! Frågan är ju dock: Om det nu är så att antihistaminet gör verkan, vad sjutton är jag allergisk mot? Pälsdjursallergin brukar inte ge utslag på detta sätt. Och jag har inte ätit nåt annorlunda de senaste två veckorna. Skumt. Teorier tas tacksamt emot!

Vi flyttade vårt bohag en onsdag för två veckor sen. Morgonen därpå gav jag mig av till Skåne för jobb och spenderade 6 dagar med att fara och flänga runt på sydostkusten. Utsatte mig för hundallergin tre av de dygnen. Kom hem på onsdagen med ett försenat SJ-tåg och var ett fullkomligt vrak. Mot all förmodan kunde barnmorskan dagen efter konstatera att jag och lillknodden var i bra form.

Men det har tagit extra lång tid att återhämta mig från denna lilla tripp. Vet inte hur mycket som beror på att jag är gravid eller att jag bodde i lådor och inte hade hunnit landa i det nya boendet. Eller allt farande och flängande. Förmodligen en kombination av allt.

Nu, en vecka senare börjar jag känna mig mer normal. Har landat, men det har varit guppigt.

Så veckans gravidinsikt: Man landar hårdare när man är gravid. Kan det bero på att jag är 8kg tyngre än normalt?!

Mmm, idag gäller det. Rött eller blått. Kvinnlig stadsminister eller manlig. Ett styre för alla eller ett styre för dem som redan har det bra. Ett steg mot bättre välfärd eller två steg tillbaka.

Jag är nervös.

Undrar om lillknodden känner det? Jag kommer nog inte palla kolla på nån valvaka idag. Tyvärr pekar ju allt på ett resultat jag inte kommer tycka om. Inte för att det drabbar mig personligen nämnvärt just nu. Barnfamiljer och småföretagare verkar ju vara två av de grupper som får det ok i vilket fall. Men om man ser det ur ett större perspektiv, ur ett medmänskligt perspektiv, ur ett framtida perspektiv. Då ryser jag vid tanken på en förlust för de rödgröna. Men åh vad jag hoppas! Hoppas på att folk tänker större än sig själva. Tänker på samhället, mänskligheten, miljön och vår gemensamma framtid.

Jag hoppas och är nervös.

Nervös för oss.

Ja ni, så här ligger det till. Jag är rätt liten, men rätt så stark. Bastant har min familj tyckt om att kalla mig, fast med glimten i ögat. Jag kan med lätthet sova på ett hårt golv och vakna utvilad (sov rätt ok till och med på kinesiska muren med bara ett sidenlakan som underlag...). Vad jag vill få fram är att jag inte är nån skör sak som ofta har problem med kroppen.

Så att vara gravid har nu på sista tiden medfört nya smärtsamma upplevelser. Usch vad drygt det kan vara! Bara att ta sig upp från sängen är ju ett meck (men det blir ett annat blogginlägg). Kroppen påverkas verkligen på sätt man inte förstår förrän man upplevt det. Och nu senaste veckorna har jag testat på att flytta i detta tillstånd. Höll mig faktiskt rätt så bra från att bära saker. Men så sitter man tex på huk och skurar ett skåp istället och försöker efter tio minuter att resa på sig.. Nej se det gick inte! Inte utan visst besvär iaf. Och lite smärta till på det.

Jag har illustrerat uppdraget "gravidflytt" i bilden nedan. Och resultatet gäller alltså vare sig man bär lådor eller enbart flyttstädar:



Fast ibuprofen får man ju tyvärr inte ta, men ja you get the picture.. :)

Vissa människor vill gärna peka ut det uppenbara då och då. En sån föga intelligent kommentar jag brukar råka ut för är: "Hur kort är du egentligen?". Nu när jag blivit lite mer gravid har jag börjat råka ut för "Oj vad stor du är!". No shit Sherlock! Så här kommer nu ett tips till er som råkar stöta ihop med nån som är gravid. Byt ut ordet stor mot fin.

Det är faktiskt inte så kul att ständigt höra hur stor man är. Framförallt inte när man har tre månader kvar, vilket innebär att man kommer att bli ännu större. Och extra svårt att hantera är det när man är i en känslig period. Dessa kommer säkerligen olika för alla, så för allas bästa är det nog bäst att aldrig peka ut hur stor någon är under en graviditet. Om de nu inte uttryckligen sagt att de uppskattar det. Men att höra att man har en fin mage, det kan väl aldrig gå fel?!

Summa summarum: Fin, inte stor.

Sitter och funderar på det här med höstjacka. Det börjar ju bli lite kallt och jag har växt ur mina jackor. Har varit och kollat efter nåt billigt på HM, nåt sånt lagom stort tält så att jag ändå kan använda den efter graviditeten också, men alla höstjackor är slut. Det finns tydligen gravidjackor att köpa, men vem vill lägga en förmögenhet på en jacka som man kan använda i tre månader? Nästa gång det är dags att gräva fram den är den ju förmodligen omodern värre.

Och så en fundering till. Hur stor jacka ska jag köpa egentligen? Har ju ingen aning om hur stor jag kommer bli. Kanske bättre att sticka en "magstrumpa" och använda mina vanliga jackor. Nån med koll som har ett bra tips?

En annan lustig grej jag ramlade över när jag googlade runt är dessa Belly Ups. Borde ju funka med såna där mini-hängslen man brukar ha till barn för att koppla ihop vantar med overall.. lol!

Idag gjorde jag nåt nytt. Jag tackade ja till en man som erbjöd mig sin plats på t-banan. Jag har fått såna erbjudanden allt mer den senaste månaden, men idag var alltså första gången jag tackade och tog emot. Det var svårt. Men rätt skönt.

Ler.

Så här på söndagkväll sitter jag på soffan och glor på en idiotisk film - Dumpad. Är hemma själv och vågar inte se nån av de andra crime-filmerna som invaderat de andra kanalerna kvällen till ära. Annars brukar jag föredra sånt, men vi bor i ett litet litet hus långt ut på landet utan gatubelysning, så ja ni förstår..

Denna vecka har jag lärt mig att man känner sig extra mycket gravid om man:

är stressad över att starta ett nytt projekt (jobb)

ska flytta och bor i en enda röra

är lite stressad över att kanske vara ute på liiite djupt vatten gällande ett annat projekt

får reda på att man är över medel gällande storleken på magen och kommer bli enormous

drar på sig en förkylning

Så hur löser man detta? Jo, man gör en tidsplan för jobbet, packar och städar lite allt eftersom, ringer en vän som försäkrar en om att vattnet är rätt grunt, gläds åt att man iaf ligger under medel gällande viktuppgång och slutligen driver ut den hemska förkylningen med MYCKET vitlök. Har kört på vitlökste och ingefärste sen i fredags och ikväll har jag dragit i med storsläggan: pasta med hemmagjord pesto till middag (med så mycket vitlök att jag började svettas under ögonen) och ostkex med hemmagjord vitlöksost (ja Mycket vitlök) och vindruvor till kvällsfika. Och så en kopp grönt te med kardemumma. Mumma!
Och slutligen. Köpte denna lila skrivbok i helgen som ska bli min följeslagare och hjälpa mig hålla koll på livet framöver. Welcome to my life!

Var hos barnmorskan igår, ja hon den moderliga lite daltande men väldigt trevliga och goa. Hon kunde konstatera att jag är vid god vigör. Lågt blodtryck, bra järnvärden, bara dryga 6kg viktökning (allt på magen dvs), inga baskelusker eller socker i urinet och bra hjärtrytm på den lille mannen. Men. Ja nej, hon uttryckte det väl egenligen inte som ett "men", fast jag tolkade det så. Hon såg på mig med sina medkännande ögon och berättade att jag ligger något över den övre graviditetskurvan, eller vad det nu kallas (se bilden nedan, det är dock inte min kurva.) Jag har alltså en något större mage än genomsnittet. Och det är väl iof inte så konstigt med tanke på att jag är rätt kort, så vart ska ungen lägga sig om inte utanpå allt annat som ska rymmas i magen. Och jo, detta är helt individuellt och man har olika tillväxtfaser etc, men det störde mig lite. Jag kommer ju bli enorm! Lilla jag...

BM frågade om jag eller E (mannen) var stora när vi föddes, vilket framkallade en bild av att jag ska föda ut en melon eller hörnsoffa (paniiik!). Men har nu fått bekräftat att vi båda var rätt normalstora, typ 3500g, tack och lov! Så det är väl bara att inse, jag är kort och kommer bli inte så lite gravid utan väldigt MYCKET gravid.

Idag köpte jag träningskort. ÄNTLIGEN! Jag har väntat ett år på denna dag. När jag nämnt detta planerade inköp har vissa tittat lite konstigt på mig, blicken som säger typ "Är det verkligen så smart att börja träna i ditt tillstånd?". Och om det är! Det vore inte så smart om jag gick in med tron att jag ska komma i min gamla form nu innan plutten bestämmer sig för att titta ut. Men däremot tror jag det är smart att inte förfalla ännu mer. De fysiska problem jag haft under graviditeten har ju trots allt varit muskulära, så jag tror nog att lite muskulär aktivitet kan hjälpa till att undvika fortsatta bekymmer (peppar peppar).

Och vad blev första passet? Gravidyoga såklart :) Skratt! Lite väl lugnt och basic, men skönt att stretcha ut under kontrollerade former. Dock så var min spurt för att hinna med bussen hem bra mycket mer ansträngande än träningspasset...

...och endast 150kr spenderade. Bärstolen och tripp-trapp-stolen fick vi ärva av generösa släktingar. Så nu kommer den lille kunna följa med och åka utförs! Kan inte vara nog tacksamma för det flyt som verkar ha drabbat oss :D

Igår fyndade vi ordentligt, en rejäl och relativt ny kombivagn för ynka 150 kr! Hur tur kan man ha? För min del blev det också lite reality check. Nu står den nämligen i vardagrummet och påminner en om att man snart ska bli förälder. Ja, lite panik kan jag nog få, men bara små snuttar. För när det blir för mycket panik sparkar lilleman till på rätt ställe och påminner om det fina med denna livsförändring.

Att gå runt med en tom barnvagn fick mig också att inse vilka sjuka skämt man kan hitta på med detta redskap, hahaha..fast det låter jag nog bli att gå in på :)

Borde det inte vara en mänsklig rättighet att få gå på toaletten? Jag har rest en hel del runt om i världen och ingenstans är man så snål med toaletter som i Sverige. Visst finns de, men de kostar ju nästan jämt. 10 spänn för att lätta på trycket. Man blir ju ruinerad som gravid!

Att inte ens gallerior fattar att det kan vara bra att erbjuda gratistoaletter för att locka in kunder till varuhusen. Mycket enkel matematik kan man tycka.

Till och med i de fattigaste länderna finns det någon typ av offentlig toalett, inte alltid så fräscha förvisso, men ändock ett ställe att gå till när nöden kräver. I andra länder som tex Australien är det helt normalt att få låna toaletten på restauranger och caféer även om man inte har handlat. Men inte i Sverige. Jo, om man är kille kan man komma undan gratis på såna parktoaletter där de har pissoarer. Men vill man sitta så kostar det alltid. Är så less! Man kanske får införskaffa sig en sån här kisstratt från http://www.go-girl.se/ och ta beslag på en pissoar, haha...

Och det är jag sedan mars. Enligt en iPhone-app jag har så blev den lille till på min systers födelsedag till och med. Nu är vi i slutet av augusti och jag börjar väl bli mer och mer gravid, om man säger så. Sen en månad tillbaka går det inte riktigt att dölja. Magen har så att säga växt om brösten, så kläderna faller inte naturligt ner över magen längre. Men det var faktiskt riktigt skönt när jag nådde till det stadiet. Nu syns det ju att jag är gravid och inte bara småtjock, så nu kan jag ha tajta kläder igen :)

Dock börjar jag nu växa ur mina favoritjeans. Kan inte ha dem stängda utan har fått skarva med gummiband och det har gått bra ett tag. Men nu måste jag ha dem ännu lösare, vilket resulterar i att de åker ner när jag går. Vilket dilemma!